Ett grönmärkt 30-talshus på John Ericssonsgatan på Kungsholmen har rivits trots kulturhistoriskt skydd och protester. Huset låg bredvid det berömda kollektivhuset signerat Sven Markelius. Rivningen väcker frågor om vilka värden som prioriteras i Stockholms stadsutveckling.
På Stockholms stads kulturhistoriska klassificeringskarta är majoriteten av fastigheterna i kvarteren längs Norr Mälarstrand grönmärkta. Det innebär att husen har “ett högt kulturhistoriskt värde och miljön bedöms vara särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt.” Detta avser även huset som fastighetsbolaget Patriam AB nu låtit riva. Nu kommer en ny, modern byggnad att få ta plats intill de homogena funkishusen.
Enligt Svenska Miljöinstitutet finns det betydande ekonomiska och miljömässiga fördelar med att bevara och renovera byggnader jämfört med att riva och bygga nytt. Att bevara husets stomme vid en ombyggnation ger 60 procent lägre klimatpåverkan och 76 procent mindre avfallsmängder och förbrukning av material jämfört med om man river och bygger nytt.
Betongen vittrar
När Renoveringsraseriet söker Patriam AB berättar de att de gärna hade behållit huset men att betongen som huset är byggd på vittrar sönder vilket medför rasrisk. Därför går det inte heller att behålla några befintliga beståndsdelar. Ärendet har överklagats upprepade gånger men alla har avvisats.
Det finns flera exempel i Stockholms innerstad där man har valt att renovera byggnader med åldrad betong, även i fall där evakuering krävts på grund av rasrisk. I ett av funkishusen på Ängskärsgatan på Gärdet har man förstärkt konstruktionen genom att installera stålbalkar intill de ursprungliga betongpelarna. I Sportpalatset på S:t Eriksgatan, vars pelare hade tappat 80% av sin hållfasthet, bytte man ut dem helt.
All armerad betong åldras. Järnen spricker och börjar rosta och då spricker även betongen. Att man skulle behöva riva en byggnad på grund av åldrad betong är väldigt ovanligt. Rivningen bör förstås som ett strategiskt, ekonomiskt beslut av fastighetsbolaget Patriam AB.
Ingen akut fara
I dokument från Stadsbyggnadskontoret framgår inget om rasrisk eller annan akut fara, mer än att stommen på huset benämns som “dålig”. Byggnaden innehöll asbest men sanerades korrekt i förväg. Dokumenten visar även att schaktarbeten för nybyggnation startade direkt efter rivningen. Den snabba övergången pekar på att detta varit planerat från början, och en nödvändig del i en pågående exploatering.
När vi kontaktar Patriam AB angående detta svarar de att rivningen skedde i enlighet med alla krav och regler och hänvisar endast till sitt rivningslov.
På Kungsholmen når nyproducerade bostäder mycket höga kvadratmeterpriser. Genom att riva den befintliga byggnaden skapas utrymme för nyproduktion med fler lägenheter, modernare standard och högre marknadsvärde, vilket i sin tur innebär en kraftig värdeökning för fastighetsägaren. Fastighetsbolagens verksamhet bygger på att utveckla nya bostäder, inte på att förvalta äldre byggnadsbestånd.
Vilket värde sätter vi på stadsmiljöns historia, och vem är det som tjänar på att vi river den?
Om vi vill värna om vårt byggnadsarv måste vi också visa att det har stora estetiska och kulturella värden för många människor. Det kräver att vi ställer krav på beslutsfattare, ifrågasätter hur stadsutvecklingen styrs och stödjer dem som driver på för att bättre skydda vårt kulturarv. Bli medlem i Renoveringsraseriet och hjälp till att försvara Stockholms arkitektur.
/Ilse Friberg Ruge. Hon nås på instagramkontot @ilseshus