Gustav Bergström, generalsekreterare för Renoveringsraseriet, berättar om bakgrunden till kritiken mot allmännyttan.

Allmännyttan uppförde under 1940-1960-talen mängder av genomtänkta bostadshus. Sedan 80-talet har byggnadsdetaljer av utmärkt kvalitet ersatts av nya och underhållsfria, som inte passar in i husets arkitektur och som måste slängas efter cirka 40 år.

Varför kritiserar ni allmännyttan?

Allmännyttan, de kommunala bostadsbolagen, äger ungefär 50 procent av alla hyresrätter i Sverige. De har därför ett stort inflytande på hur flerfamiljshusen i landet förvaltas. Många privata fastighetsägare följer det allmännyttan gör. Byter allmännyttan fönster och slänger ut 1950-talskök så gör privata värdar det också. Det är lätt att hänvisa till det allmännyttan gör och på så sätt inte behöva ta lika stort ansvar.

Gör inte allmännyttan ett bra jobb i samhällets tjänst?

Under 1940-1960-talen uppförde allmännyttan mängder av utmärkta bostadshus. De skapade också hela bostadsområden med hög klass på både arkitektur, stadsplanering och byggnadsdetaljer. Med start på 1980-talet har en stor del av bebyggelsen förändrats. Byggnadsdetaljer av hög kvalitet har ersatts av nya, underhållsfria detaljer som inte passar in i äldre hus och dess arkitektur. Dessa måste sedan slängas efter cirka 40 år. Detta går på tvärs mot bland annat EU:s och Stockholms stads miljömål.

En av många ursprungsportar som fortfarande finns kvar. Men frågan är hur länge.

Hur missköter de sig menar ni?

Allmännyttan har redan idag kasserat en stor del av alla vackra 1950-talskök som de en gång satt in. De har bytt ut mängder av vackra smidesbalkonger och träportar och ersatt dem av nya i underhållsfri lättmetall som inte åldras väl. Som grädde på moset får hyresgästerna kraftigt höjd hyra. Det gör att många tvingas flytta. Dessutom bidrar denna typ av förvaltning till att sopberget växer och att EU:s klimatmål blir svårare att uppnå.

Gustav Bergström, generalsekreterare för Renoveringsraseriet.

Vad bör vi göra?

Sverige har en föredömlig miljöpolicy som de allmännyttiga bolagen borde följa. Allmännyttan borde nämligen ha som övergripande mål att minimera avfallet och röra sig mot cirkulära flöden. Detta skulle göra det svårt att kassera fullt fungerande byggnadsdetaljer och det skulle minska resursslöseriet. 

Vilka politiker är ansvariga?

Ytterst ansvarig är bostadsministern, men även kommunpolitiker och allmännyttans ledare har ett stort ansvar. Det räcker inte med att svänga sig med klimatfloskler, det gäller att leva som man lär. 

Ett av tusentals exempel på hur fel det kan bli när en ursprunglig trädörr ersätts av en dörr i lättmetall. Trädörrar kan klara sig sekler om de underhålls. Metalldörrar kasseras helt efter cirka 40 år. Något som inte bidrar till att vi uppnår våra klimatmål.

Varför är det viktigt att vårda vårt kulturarv?

Gamla saker och byggnader tenderar att bli värdefullare ju äldre de blir, förutsatt att de bevaras i någotsånär ursprungligt skick. Idag är det många som ångrar att de rev ut kakelugnar och att städernas citykärnor revs.

Däremot är det få som ångrar att de inte rev och rev ut mer. Gamla hus och byggnadsdetaljer berättar om hur det var förr och med åren får de en fin patina som många uppskattar. Ta som exempel trädörrar: när de använts i decennier finns fysiska spår av alla händer som vidrört materialet. Det gör att patina uppstår. Och då uppstår även en annan effekt: känslan av historisk närhet.

En dörr som för länge sedan använts av exempelvis tidigare släktingar blir som en direktlänk till vårt förflutna. Det gäller även dörrar som kanske bara funnits i några tiotal år. Men ju äldre de blir desto mer fascineras vi av länken till vår historia. Att byta ut dessa mot metalldörrar som står i cirka 40 år gör att vi inte vårdar vårt kulturarv. Tvärtom utarmar vi det. 

Det trä som användes när man byggde hus innan 60-talet var ofta av högsta kvalitet. Tyvärr har mängder av dessa bytts ut mot klumpiga lättmetalldelar, något som minskar ljusinsläppet, bidrar till att vi får svårare att uppnå våra klimatmål och dessutom förvanskas husens ursprungliga kvaliteter.

Bruksvärdessystemet, är det ett bra system?

Bruksvärdessystemet har stora brister och det var faktiskt ännu värre i början av 1970-talet. Då fick man inte ha lika hög hyra i renoverade äldre hus som i nybyggen. Detta fick till följd att många hus revs och ersattes av nya. Idag lönar det sig att byta ut kök eftersom man får höja hyran då och det är verkligen något som borde diskuteras. 

Här på Loviselundsvägen i Hässelby har Svenska Bostäder fint renoverat ursprungsbalkonger men sedan räckte det med att ta vara på det vackra och befintliga. Ut med ursprungsporten och i med nya blänkande fönsterramar i lättmetall. Vår generalsekreterare Gustav Bergström är inte nöjd.
Vår generalsekreterare Gustav Bergström visar upp en katastrofal renovering i Vällingby. Svenska Bostäder har lyckats med konststycket att montera en extremt livlös tilläggsfasad ovanpå originalet. Dessutom har man gjort sig av med ursprungsbalkonger, fönsterkarmar och portar. Till förmån för… Ja titta själv.
I själva epicentrum för Svenska Bostäder, Vällingby, där företaget har sitt huvudkontor, där vårdar man inte ömt sitt fastighetsbestånd. Tvärtom.
När Svenska Bostäder renoverade fastigheter i Hässelby gård slängde man ut allt med patina och skönhet. I stället prioriteras lättmetall och fusksten. Grannfastigheten har däremot kvar det ursprungliga.
Svenska Bostäder satsade en gång i tiden på träportar av god kvalitet. De skulle hålla mot väder och vind och kunna stå emot tuff behandling. Så ej i dag. Den här porten är inte särskilt gammal och hur är den konstruerad? Se efter själv.

Stöd oss

Vill du stödja Renoveringsraseriet genom att bli medlem? Klicka här!

Gustav Bergström och Alfred Skogberg