Robert Danielsson, har startat Facebook-gruppen “Jag räddade ett ödehus” som har 33 000 medlemmar. Han har av “Hela Sverige ska leva” fått utmärkelsen Årets landsbygdsutvecklare 2021. Här berättar han om sina erfarenheter.
Grattis till att det går så bra för dig! Berätta, vad är på gång nu?
– Tack, ja det är massor som snurrar just nu. Tidigt visste jag att det skulle ske en fokusförskjutning från det urbana konsumptionsdrivna samhället mot ett samhälle som krävde mer yrkesverksamma på landsbygden. Klimatet, drivmedelsutfasning, elbrist och råvaru- och livsmedelsbrist skapar en stor brist på kompetens. Samtidigt var flyttkedjorna ofta låsta trots att det stod en massa (uppemot 200 000 tomma hus, enligt SCB) ödehus som skulle kunna komma till användning. Jag och två kvinnor i Falkenberg startade företaget Landsbygdsdröm för att vara länken mellan köpare och ägare. Men fokuset har alltmer blivit att bistå regioner, kommuner och lokala grupper för att få fler att flytta in i de tidigare tomma husen. Detta för att skapa samhällen på landsbygden med hållbarhet i fokus.
Vad är din drivkraft?
– Jag märkte att myten om storstaden inte stämde. Myten som går ut på att livet inte är annat än att konsumera. Priset är stress, trångboddhet, slav under banklån och en världsbild som mest handlar om att skapa mervärde. Jag startade gruppen för att göra skillnad. Eftersom jag hade fått ett recept på hur man vänder en avfolkningsbygd och visste att om jag bara var tillräckligt uthållig skulle jag kunna göra skillnad. I det har varit min egen resa tillbaka till landsbygden. Där finns ett egenvärde i att dela med sig av erfarenheter och att berätta om vad andra kloka människor har gjort. Därför skriver jag artiklar och böcker och har själv valt en yrkesbana där jag är i de gamla husens tjänst för att hjälpa människor. Det är djupt tillfredställande. Resultatet är förhoppningsvis att vår kulturhistoria lever vidare med nya brukare. Sedan finns en underdog i mig, att visa att något som redan är uträknat som ett ruckel som reser sig på nionde och tar hem alltihop och blir en resurs till framtiden.
Håller pendeln på att svänga?
– Förvanskningen är en del av konsumptionssamhället som vi förhoppningsvis lämnar bakom oss. Miljökonsekvenser och ekonomi kommer att få större betydelse samtidigt som allt fler får upp ögonen för de goda kvaliteterna som fanns förr. Men mycket måste göras. Jag föreläste på ett seminarium om cirkulär ekonomi i Växjö. Där jobbade forskarna med virke för byggbranschen som skulle klara 50 års livslängd. Jag häpnade, de menade väl 250 år? Jag tror faktiskt att vi med viss uthållighet kan omvända yrkeskåren inom bygge mot byggnadsvården men då måste vi börja redan på skolbänken. Därför sitter jag även i styrelsen för Svenska Byggnadsvårdsföreningen. Detta för att försöka få branschen mot mer hållbarhet och återbruk. Omvärlden har även sett detta. Men vi har utmaningar som exempelvis ”renovation wave” från EU som kan leda till ovarsamma isoleringsvågor. Då kan fel material användas. Fasader och fönster ligger i fokus. Så det krävs utbildning och lobbyarbete för att inte människor och hus ska förledas och förvanskas. Samtidigt måste byggnadsvården gå ifrån ”livsstilsrenoveringar” som mest ska ses som en pastisch och inredningsstil till att prata bevarande och återbruk. Mitt fokus ligger på att bevara husens ursprungliga kvaliteter. Jag månar särskilt om snickeridetaljer, återbruk av gamla kök och att badrum byggs på ett hållbart sätt, som bevarar huset på lång sikt.
Hur ser du på politikers engagemang i frågan?
– Jag tror inte att politikerna riktigt hänger med. De fastnar lätt i gamla hjulspår. Jag ser istället de människor som flyttar ut på landsbygden, deras drivkraft, uppfinningsrikedom och lösningar, som vägen till ett mer hållbart samhälle. Många av dem fokuserar på sin egen autonomi, men i nästa steg handlar det om att bygga nya lokala centrum, kring matproduktion, kring elförsörjning, drivmedel och sysselsättning. De människorna är också händiga och kan tänka i flera led, något jag bedömer att flera politiker saknar eftersom de inte omvärldsbevakar. Det är dessa människor jag vill skriva om, deras erfarenheter och slutsatser. Hantverket kring de gamla husen kommer på köpet. Så jag använder min förmåga att skriva för att påverka utifrån, människor, myndigheter, media och politiker.
Vad kan de som läser den här texten bidra med för att få slut på förvanskningarna?
– De kan vara det goda exemplet. Komma med råd till fastighetsägare tidigt efter köp, och innan det är för sent. De kan visa smarta lösningar, men också använda rationalitet och ekonomi samt miljömedvetandet.
Övrigt du vill tillägga?
– Ni gör ett stort jobb inom Renoveringsraseriet. Det finns och behövs ett kurage. Men fler måste komma in tidigt i processen, innan besluten har blivit prestige. En klapp på axeln i rätt läge kan vara mer vägvinnande än kritik efteråt. Våga lyfta upp de som gör ett bra arbete, de finns där att inspireras av.
Berättat för Alfred Skogberg
Lämna ett svar