Renoveringsraseriet har flera gånger kritiserat fastighetsbolaget Einar Mattsson för att de kasserar kök och snickerier som dörrar, fönster, garderober, foder och listverk. Detta trots många hyresgästers starka protester och trots att vi alla ska följa EU:s avfallshierarki som säger att vi ska förebygga att avfall uppstår. För att samtala om hur Einar Mattsson arbetar har Renoveringsraseriet träffat Martin Fors, fastighetschef på Einar Mattsson.  

Bolaget Einar Mattsson grundades av Einar Mattsson 1935. Mattsson föddes 1904 på Väddö utanför Stockholm och kom med tiden att bli en framgångsrik och respekterad byggmästare. Idag ägs fastighetskoncernen av byggmästaren Einars barnbarn. Einar Mattsson är idag en koncern och består av fem bolag: fastighetsförvaltning, bygg, projekt, fastighetsbolaget och ett bolag som arbetar med övriga investeringar. Einar Mattsson förvaltar inte bara sina egna fastigheter utan förvaltar även Brf och andra fastighetsägares fastighetsbestånd.

Fastighetschefen Martin Fors berättar att han under sin tid på Einar Mattsson vinnlagt sig om att återställa de ibland felaktiga lösningar som orsakats på fastigheter av tidigare generationer. Idag ersätts ungefär 5 till 10 lättmetallportar per år med nytillverkade entrédörrar i trä. I Bagarmossen och Vårberg har de ursprungliga portarna renoverats pietetsfullt.
– Och på bland annat Långholmsgatan har vi bytt ut några missprydande 1970-talsfönster mot nytillverkade i en fastighet från tidigt 1900-tal, säger Martin Fors.  

Einar Mattsson inventerar vanligtvis lägenheterna ordentligt inför en renovering, enligt Martin Fors. De anlitar sakkunnig avseende kulturvärde och låter en oberoende besiktningsman med antikvarisk kompetens besiktiga fönstren och fasader. Ofta renoveras fönstren och förses med energiglas, men de byts också ut, både mot träfönster och aluminiumklädda bågar.  

Även om Martin Fors tycker att det är viktigt att bevara och respektera den ursprungliga arkitekturen, tycker han inte att äldre kök är något att spara på.
– Kvaliteten är för låg och det blir alldeles för dyrt att renovera. Ett renoverat kök från 1960 har dessutom en begränsad livslängd och måste sannolikt i alla fall bytas om ytterligare 15 år säger han.

Vi pratar om hållbarhet och klimatavtryck. Att kassera exempelvis kök och snickerier leder till att sopberget byggs på, men det är inte mycket att göra åt, enligt Fors.
– Om det i framtiden skulle komma krav på koldioxidbantning är det dock inte omöjligt att en ändring skulle ske och fler snickerier skulle sparas. 

I höstas berättade det stora kommunala bostadsbolaget Svenska Bostäder att de antagit en ny renoveringspolicy. De skriver bland annat så här: “Förr kanske det var förnuftigt att byta ut väldigt mycket i ett hus när vi ändå skulle göra en större ombyggnad. Idag behöver vi tänka ett varv till och hushålla med jordens resurser.” Kan detta vara något för Einar Mattsson?  
– Vi arbetar inte helt olikt det som står i denna policy. Sedan måste det vägas mot att många hyresgästerna inte vill bo på en ständig byggarbetsplats och de krav som ställs på ett modernt boende.  

Martin Fors säger också att Einar Mattsson måste byta ut köken för att kunna finansiera renoveringarna.  Sedan början av 1990-talet finns det heller inte någon möjlighet att lägga undan oskattade pengar för att ha till kommande renoveringar. I dagsläget driver både Fastighetsägarna och Hyresgästföreningen denna fråga för att på så sätt göra det enklare att renovera löpande. 

För några år sedan renoverade Einar Mattsson ett stort hus i kvarteret Schönborg vid Götgatan i Stockholm. Renoveringen föregicks av en lång process och en del av hyresgästerna motsatte sig att köken skulle bytas ut. Endast fyra kök sparades och enligt Martin Fors blev var många kök inte i det skicket att de kunde renoveras. Utöver det var de betydligt dyrare att renovera jämfört med att köpa helt nya kök. För hyresgästerna blev skillnaden i hyra mellan en lägenhet med nytt respektive gammalt kök inte stor. 100 kronor mer i månaden får de med nytt kök betala. Det är svårt att förstå att den minst sagt blygsamma skillnad gör det motiverat att kassera de gamla köken. Bättre då att utveckla mindre kostsamma renoveringsmetoder. 

Martin Fors är noga med att poängtera att Einar Mattsson månar om sina fastigheter, även om de metoder de praktiserar skiljer sig en del från de metoder vi rekommenderar. Han har inte svårt att förstå att gamla kök från 1950–1960-talen kan vara värdefulla, men kan inte frigöra sig från dagens lagstiftning som inte kompenserar hyresvärdar för att renovera befintliga kök.  

Martin Fors menar att Einar Mattsson hela tiden utvecklar sina metoder för återbruk därför att det alltid är bäst att arbeta resurssnålt utifrån miljöhänsyn och ekonomi. Jag föreslår att Einar Mattsson borde göra ett seriöst försök att bevara köken i någon av de kommande ombyggnader som ska göras, till exempel i ett påkostad bostadshus på Skolgränd 2 på Södermalm som står på tur för evakuering och ombyggnad. Det skulle kunna bli ett pilotprojekt som gagna hyresgästerna och minskar avfallet. Martin Fors varken lovar eller utesluter detta och säger att han ska fundera på saken.

På 1950-1960-talet revs en mängd äldre byggnader och många kakelugnar kastades ut. Idag är inte det lika vanligt, men däremot kasseras andra byggnadsdetaljer, till exempel kök, dörrar och fönster. Var tid har sitt sätt att renovera ovarsamt. Det är något som vi måste vara aktsamma på innan det är för sent.

Även om Einar Mattsson bevarar en hel del värdefulla byggnadsdetaljer och försöker återställa tidigare gjorda fadäser, kasseras också en hel som borde ha sparats. Främst kök och en del interiöra snickerier, men också en hel del fönster. Här finns det en potential till förbättring.

/Gustav