Fler och fler allmännyttiga bostadsbolag sluter upp bakom varsam renovering. Till gagn för både byggnadsarvet, ekonomin och miljön. Renoveringsraseriet har träffat Familjebostäders nya vd Chris Österlund.
När Chris Österlund tillträdde som vd för Familjebostäder i juni 2025 mötte hon ett bostadsbolag som redan beslutat om att arbeta mer med varsam renovering, något som gladde henne mycket.
– För mig är varsam renovering ett konkret och operativt sätt att arbeta, till gagn för både ekonomi och miljön, säger hon.
För Chris Österlund handlar varsam renovering om att göra det nödvändiga först och undvika slentrianmässiga helhetsåtgärder. Erfarenheterna tar hon med sig från nästan 25 år inom allmännyttan, bland annat som ekonomichef och vd i flera kommunala bostadsbolag.
– Om man inte tänker igenom underhållet strategiskt, då ägnar man sig åt kapitalförstöring. Det gäller både ekonomiskt och värdemässigt.
Från ”gör allt” till ”gör det som behövs”
Under många år har renoveringsstrategin i stora delar av bostadsbranschen gått ut på att ”blåsa ut allt”. För Österlund är det ett synsätt hon har arbetat bort.
– I praktiken innebär det att få fastigheter får underhåll, samtidigt som kostnaderna skenar. I stället måste man börja där behoven är som störst och acceptera att man kommer tillbaka fler gånger.
I Botkyrkabyggen innebar kursändringen bland annat att kök inte längre byttes per automatik. I stället bevarades fungerande stommar som kompletterades vid behov. Hyresgäster erbjöds val – och hyreshöjningarna kunde hållas på betydligt lägre nivåer än vid traditionella totalrenoveringar.
– Det var ett stramt upplägg. Men det fungerade. Både för hyresgästerna och för bolaget.
Återbruk som en del av vardagen
På Familjebostäder ser Chris Österlund återbruk som en självklar del av framtidens förvaltning. Bolaget har i dag en återbrukshub där byggmaterial och inredningsdetaljer tas tillvara, inventeras och återanvänds.
– Det finns en enorm potential i det här, både ekonomiskt och miljömässigt.
Hon beskriver hur återbruk numera är inbyggt i processerna. Vid ombyggnationer deltar särskilda medarbetare som inventerar vad som kan sparas, och materialet görs tillgängligt internt via ett digitalt system.
– Det är ett sätt att gå från att slänga av vana till att faktiskt ta vara på det vi har.
Återställa det som förvanskats
Under flera decennier har Familjebostäder bytt ut mängder av tidstypiska byggnadsdetaljer som träportar, träfönster och tidstypiska balkonger. I stället har aluminiumportar, dito balkonger och dito fönster med floatglas (dött glas) monterats in. Renoveringsraseriet har åtskilliga gånger visat hur galet det kan bli. Exempelvis på Spångavägen i Bromma där Familjebostäder bytt tidstypiska träfönster tillverkade av finaste virkeskvalitet mot aluminiumfönster med floatglas med breda karmar.
Trots att det gått fem år sedan fönsterbytet har fasaden stora sprickor där vatten ta sig in. Chris Österlund reagerar när jag visar fotona på sprickorna.
– Det där måste jag kolla upp. Så får det inte se ut, säger hon.
En av få fördelar med aluminium är att materialet har relativt kort livslängd. Det innebär att mycket av det som sattes in för cirka 30-50 år sedan snart måste bytas ut. Jag frågar Chris Österlund hur hon ser på att återställa de utbytta byggnadsdetaljerna mot kopior av originalet.
– Det ser jag ett värde i. Det finns historiska beslut som vi ärver, men också nya möjligheter framåt och nu när materialen börjar bli uttjänta behöver vi fråga oss hur vi gör nästa gång. Jag känner mig ganska trygg med att bolaget är inne i en sådan resa.
Jag undrar också om det inte vore bra med en större gemensam verkstad för Familjebostäder, Stockholmshem och Svenska Bostäder, en plats där man kan renovera olika slags byggnadsdetaljer och ha fördelarna av att dela på resurserna.
– Ett gemensamt snickeri i stadens regi kan vara svårt att genomföra praktiskt på grund av lagen om offentlig upphandling. Men jag överväger snickeri i egen regi.
Kunskap, kompetens – och nya arbetssätt
Österlund återkommer flera gånger till vikten av kunskap om det egna beståndet. Att förstå vilka värden som finns – tekniska, ekonomiska och kulturhistoriska – är enligt henne avgörande för att fatta rätt beslut.
– Ibland vet man helt enkelt inte vad man har. Och då är risken stor att man fattar beslut utan att fullt ut förstå vad man förlorar.
Hon menar att både teknisk och antikvarisk kompetens är avgörande, men också svår att organisera rätt.
– Det vi gör varje dag ska vi ha inhouse. Det vi gör ibland köper vi. Problemet är att upphandlingar ofta styr mot lägsta pris, inte bästa förståelse. Men kompetensen måste finnas, på ett eller annat sätt. Annars blir det svårt att styra kvaliteten.
Intresse för fortsatt dialog
Mot slutet av samtalet blickar Chris Österlund mot behovet av kunskapslyft och gemensamma samtal i branschen. Att bjuda in Renoveringsraseriet för en framtida föreläsning är hon positiv till.
– Det tycker jag låter väldigt spännande. Det är absolut något vi skulle kunna ha stor nytta av, säger hon.
En inbjudan ligger därmed på bordet – som ett tecken på att samtalet om varsam renovering, återbruk och ansvar för det byggda kulturarvet är långt ifrån avslutat.
/Alfred Skogberg