Renoveringsraseriet har tidigare träffat ett flertal makthavare, bland annat Stockholmshems VD Anette Sand. Nu har turen kommit till styrelseordförande Björn Ljung (L). Björn Ljung har ett stort intresse för arkitektur och detaljer och visar mig runt i Stadshuset där jag får se många vackra miljöer. Som styrelseordförande för Stockholmshem förvaltar han ett stort antal bostäder i Stockholm och kan verkligen påverka hur det kommunala bostadsbolaget renoverar sina bostäder.

Stockholmshem byggde mycket under 1940-1960-talen och deras fastigheter har många kvalitéer som stått sig väl under årens lopp. Deras största bestånd finns i Solberga söder om Stockholm och de har också många hus i Hökarängen och andra söderförorter.

Jag träffar Björn Ljung i Stadshuset där jag får en intressant rundtur i det stora huset. Vi pratar om arkitektur och byggande, men också om renovering och hållbarhet. Det blir ett intressant samtal.

Du verkar ha ett stort intresse för arkitektur och detaljer. Hur kommer det sig?

Jag hade mitt första sommarjobb som trädgårdsarbetare i ett litet företag som hade uppdrag i hela staden. Det allra roligaste för mig var när jag fick följa med någon av maskinisterna (dagens fastighetstekniker) i källare och vindar i Gamla stan och i de gamla husen i stenstaden. Jag lärde mig enormt mycket hur ett hus och fungerade och arkitekturens betydelse.

Har du någon favoritarkitekt?

Ja, definitivt PO Hallman och Aleksander Wolodarski i varsin generation. Bland de yngre är Ola Andersson, Gert Wingårdh och Haval Murad spännande.

Du växte bland annat upp i Stockholmshems hus på Byälvsvägen i Bagarmossen. Idag är du styelseordförande i Stockholmshems. Hur upplevde du bostäderna på Byälvsvägen under din uppväxt och hur ser du på husen idag?

Vi flyttade in på Byälvsvägen 27 år 1973. Då var husen nybyggda och området ligger alldeles intill Nackareservatet. Bostäderna hade hög standard och en lyx som parkettgolv i vardagsrummet. Det var Byggbolaget Hallström och Nisses som byggde på uppdrag av Stockholmshem. Det märks än idag att kvaliteteten på dessa trevåningars lameller var och är mycket bra.

Under ett antal års tid har fokus legat på energibesparing för att minska vårt klimatavtryck. Att spara energi är bra, men det gäller också att hushålla med resurserna och att inte kassera byggnadsdetaljer som inte tjänat ut. Hur arbetar Stockholmshem för att minimera byggavfallet och inte av ren slentrian slänga ut allt från vitvaror till fönster?

Stockholmshem har sedan 1970-talet tillämpat valfritt lägenhetsunderhåll (VLU). Det har inneburit att om hyresgästerna reparerat själva eller väntat med byte av vitvaror tjänat på att få lägre hyreshöjningar. Därmed har de haft en morot att spara och vara försiktiga. Dessvärre har det lett till att vi till slut måste lägenheterna renoveras för att det är så slitet. Stambyten och byte av elsystem måste också genomföras med ca 40 år mellanrum. Stockholmshem tillämpar en metod vi kallar Renovering 2.0. Det betyder att hyresgästerna får välja på olika standard vid renoveringen och därmed få olika hyreshöjningar. Vi river inte ut kök och badrum om det inte är vattenskador. Vi sparar så mycket av det gamla som vi kan. Det är dessvärre så att lagar och regler gör att vi ibland måste ta bort mer än vi vill. Vid större ombyggnader m m är nästa steg att börja återanvända väggpartier.

Flera stora bostadsbolag gör idag en stomren renovering, dvs rensar lägenheten så att bara betongstommen återstår. Hur ser du på det?

Fullkomligt vanvett! En m2 armerad betong som inte återanvänds kostar 1 500 kg CO2-ekvivalenter. Det är den CO2-budget en Stockholmare ska kunna leva på ett helt år i framtiden för att vi ska bli CO2-neutrala.

Ett vanligt argument från fastighetsägare idag är att det är olönsamt att bevara, det är både mer rationellt och lönsamt att kassera. Hur ser du och Stockholmshem på det?

Det stämmer i allmänhet, men mycket handlar om bekvämlighet och att det är en så konservativ bransch. Nu har alla byggpriser ökat så mycket så att bevara och återanvända är helt nödvändigt. 

Slutligen. Vad tar du med dig från vårt möte?

Jag har fått en idé om att renoveringar borde åsättas ett krav på redovisning av livscykelanalyser och CO2-redovisning. Nästa steg borde vara att sätta en gräns för max CO2-användning per m2 renoverad yta. Vi har redan bullerkrav och LCA.rkav i nybyggnation. Nu är det dags att fortsätta utvecklingen.